The lost daughter

 

Maggie Gyllenhaal regidebuterar med en filmatisering av Elena Ferrantes bok med samma namn.

 

Professorn Leda Caruso åker till en grekisk semesterort som till synes tycks vara den lugna idyll hon behöver för att arbeta under semestern. Men idyllen invaderas av en bullrig och stökig familj som Leda på olika sätt hamnar i konflikt med. I familjen finns dessutom en ung mamma, spelad av Dakota Johnsson, som speglar Ledas egen relation till sina barn.

 

Det är en synnerligen mångfacetterad berättelse som på olika sätt bearbetar moderskapets svårigheter och konflikter. Under många återblickar konfronteras Leda med sina skuldkänslor för att inte ha varit en perfekt mamma till sina två döttrar. Hennes akademiska ambition har ofta hamnat i konflikt med de två energikrävande döttrarna vilket filmen förmedlar på ett lysande sätt.

 

Regissören bygger tålmodigt upp en idyll där stämningen långsamt förbyts till något obehagligt. Men filmen vill berätta för mycket vilket också skapar ett spretigt intryck och gör filmen alldeles för lång.

 

Olivia Colman är den stora behållningen som med små medel låter publiken få inblickar i hennes både rationella och samtidigt irrationella handlingar och tankegångar.