Edward af Sillén, Galapremiär En del av mitt hjärta. Foto Camilla Käller

Edward Af Sillén debuterar som regissör på film med musikalen’ En del av mitt hjärta’ med musik efter Tomas Ledin. Om filmer fick en pratstund med den omåttligt populäre regissören som älskar teater och film.
 
Klassiska frågan. Hur känns det nu efter galapremiären?
Det känns skönt, jag har slappnat av lite. Det har varit tre långa år med det här. Tre roliga år. Det är klart att man är supernervös för hur det kommer att tas emot av publiken. Nu så får jag äntligen se filmen med publik. Det har varit skönt att höra hur de tar emot den, skrattar och omfamnar filmen.
 
Vad var det som gjorde att du tackade ja till att göra den?
De hade svårt att få tag i regissör.
Jag kunde inte tänka mig en situation där en svensk musikalfilm skulle göras och jag inte fick vara med. Det hade varit så jobbigt att hantera. Det gick inte att säga nej.
 
Är det en dröm som har gått i uppfyllelse?
Ja det får man nog säga att det är. Jag älskar musikal men älskar framförallt film. Ibland känns det bara rätt och det här kändes rätt. Det var en historia som jag villa vara med och berätta.
 
Vad är skillnaden mellan att regissera film och teater?
Det fick jag lära mig under sommaren. Jag var ny på jobbet. Egentligen var inte skillnaden så stor som jag trodde att den skulle vara. Det jag bryr mig om när jag gör teater är språket, melodin, flödet i språket och att det är på riktigt vare sig det är komedi, galen fars eller drama så vill jag att det ska vara på riktigt. Jag hade med mig samma verktyg in i filmen med att det skulle vara på riktigt. Musikalfilm får inte bli på låtsas, det måste vara på riktigt. Det har varit min verkliga vilja. Det är klart att det är en förhöjd verklighet och det är en drömvärld och det är galet och roligt. Det måste ändå vara på riktigt så att publiken köper att karaktären helt plötsligt börjar sjunga. Det tycker jag var det samma på scen och film. Det stora var det tekniska, att lära mig det tekniska. Att lära mig berätta in i kameran, att välja bilder. Där såg jag till att omringa mig med bra människor. Det finns inga problem som inte kan lösas med hårt jobb. Det var bara att jobba hårt och ta in bra människor.
 

Edward Af Sillén Foto Patrik Laijronsdotter

 
Hur mycket hade du att säga till om i val av miljöer, låtar, karaktärer, skådespelare? Hur mycket har du varit med och petat i det?
100% När jag kom in fanns det bara ett manus av Lars Johansson och en fantastisk producent Patrik Rhyborn som var modig nog att göra det här. Lars manus var fantastiskt. Så fort jag hade läst manuset var jag ombord. Sen började jobbet med exakt vilka låtar skulle det vara med, vilka bitar av låtarna och hur långa de skulle vara. Sen skulle vi casta. Det var jag som gjorde det och producenten. Jag har varit med hela vägen. Det har varit kul att sätta sin prägel.
 
Har du haft några klara bilder från början vilka du ville ha med i filmen?
Ja det hade jag. Malin Åkerman gör en svår roll i Isabella, mycket svårare än vad många tror. Hon är med i nästa varje scen. Man måste tro på henne och bry sig om henne. Det är också en karaktär som gör ganska konstiga saker. Hon drivs av en egoism genom hela filmen. Hon tänker att hon ska ha Simon så hon vill stoppa ett bröllop. Det är egentligen inte en så fin egenskap. Det är en utmaning för en skådespelare att spela en karaktär som gör saker folk inte gillar men som de ändå gillar. Då måste man ha någon som Malin med värme och hon kan sjunga, dansa och spela. Malin var drömmen från dag ett. När hon sa ja så var jag så lycklig att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Sen visste jag att jag ville ha Jonas Karlsson. Första gången jag såg Jonas på scen var i en musikal ’Råttfångaren i Hamlet 1998, en musikal somJoakim Thåström Skrev och sattes upp på Dramaten. Då var han helt ny från scenskolan och jag var väldigt ung. Jag tror att folk kommer att bli överraskade över hur bra han sjunger. Johan Rheborg har sagt till mig att han så gärna vill sjunga och dansa. Jag tänkte ’perfekt’ han ska vara med.
 
Vilken är din personliga favorit Tomas Ledin-låt?
Jag tycker om ’Sensuella Isabella’, den är jag helt tokig i. Den har konstiga textrader som ”erotiska sufflé”. Tomas hade rolig fantasi på 70-talet. När det introt drar igång… den är perfekt för musikal. Det var perfekt för att göra ett stort showstopper-nummer med alla killarna. Det är härligt att göra ett sånt Testosteron musikalnummer. Den tycker jag är bra.
 
Kan du berätta om någon minnesvärd episod från inspelningen?
Lätt har varit att få alla skådespelarna att kasta sig ut i den här musikalgenren. Det var lätt, alla ville. Alla kom med lust och glädje till projektet. Det var kul så vi hade en väldigt rolig sommar ihop. Utmaningen var att göra musikalfilm. Ingen av oss hade gjort det tidigare, ingen hade det för det har inte gjorts i Sverige. Så vi var på det sättet gröna på jobbet. Det var svårt. Hur gör vi en scen med 100 dansare som det är i ’Helt galen i dig’-numret. Hur gör vi det och det måste vara vackert väder. Det hade vi den sommaren men tänk om vi inte hade haft det. Det var ångesten och utmaningen hur man tekniskt ska få det att fungera, alla dessa scener med dansare. Det var en riktig utmaning. Vi förberedde oss noggrant och vi hade tur med vädret.
 
Scenmässigt om man tänker miljö. Den känns väldigt ursvensk i miljön. Var det en tanke som ni ville förmedla?
Ja. Jag hade en väldigt tydlig tanke från början vilket var att det skulle var en svensk miljö i filmen, en svensk känsla men i en internationell form. Det var någon slags ledord som jag hade: det ska vara svenskt men kännas som Hollywood. Det hoppas jag att folk upplever när de ser filmen, att det är så svenskt men uttryckssättet, värmen och storleken känns internationell. Det önskar jag.
 
– Jag följer dig på sociala medier. Vad är det med dig och slapsticks, du lägger alltid upp det i dina flöden? Du har lite sånt i filmen också.
Jag älskar slapsticks. Jag gör verkligen det. Det kanske är för att jag växte upp i en tid med Gösta Ekman och Buster Keaton. Jag är väldigt förtjust i det fysiska. Att folk ramlar som jag lägger upp på nätet får mig att skratta. Ibland kan vardagen vara jobbig. Då kan man få skratta åt någon som halkar. I film, inte minst i den här filmen, har jag använt det som en nyckel till att få publiken att slappna av. Jag vill inte att folk ska känna att musikal är för seriös eller att de får skämskudde. Då är det, tror jag, ett bra sätt att hela tiden visa att vi som gör filmen har en glimt i ögat. Så fort det blir för seriöst så kastar vi in lite humor så vi kan slappna av. Det är ju ändå första musikalfilmen som görs i Sverige.
 

Tomas Ledin blir hyllad av skådespelare och regissör. Foto Patrik Laijronsdotter

 
Av Tomas Ledins enorma låtskatt. Var det svårt att välja ut vilka låtar som skulle vara med?
Det går inte att ha med alla.
Verkligen inte. Den jakten slapp jag. Att skriva ett jukebox-manus så gäller det att hitta vilka låtar i hans katalog kan berätta den historia som du vill berätta. Det är ett otroligt puzzel. Det fick Lars göra. Han satt och lyssnade på låtarna och hittade tematiken som han kunde bygga en historia på.
 
Hade du några önskemål ang musiken?
Absolut. Framförallt kunde vi hitta olika vägar att gå som i Marie och Johans nummer ’En sak’. Jag hade hört den låten, den är ganska okänd och den är jätterolig. Den handlar om åtrå och sex. Vi har hjälpts åt men det är Lars som har gjort jobbet.
 
Foto:Bild 1 Camilla Käller, Bild 2 och 3 Patrik Laijronsdotter.
Intervjuad av Camilla Käller.
Text Patrik Laijronsdotter och Camilla Käller
 
PR Zap Events & PR
Intervju Tomas Ledin
Intervju Per Andersson
Intervju Christian Hillborg, Jonas Karlsson och Shima Niavarani
Länk till recension