Per Andersson är hetare än någonsin. Han är med i julkalendern på SVT, han spelar i den populära pjäsen ’ART’ som går ut på turné i vår och på juldagen kan vi se honom på vita duken i ’En del av mitt hjärta’ där Edward af Sillén gör regidebut på film. Om filmer fick en liten pratstund med den populära och folkkära komikern. 

Roligt och nervöst att se filmen.
Det var första gången jag såg filmen på galapremiären. Det känns jättebra. Det var väldigt roligt att se. De andra har sett den på en visning innan denna. Då kunde jag tyvärr inte komma. Jag var lite extra nervös. Jag hade bara sett trailern. Jag tyckte att filmen var väldigt bra och jag blev själv på väldigt bra humör. Det ska vara en romcom-feelgood. Manuset är väldigt bra, det var en av anledningarna till att jag tackade ja till rollen som jag spelar och att det var Edward af Sillén som skulle regissera. Jag tycker att han är så begåvad och bra. De sakerna kändes som att det kommer att bli en bra garant. Allt landade bara rätt så att säga. Jag hade en Tomas Ledin-period när jag var runt 25 år. Då lyssnade jag ganska mycket på Ledin så jag kan flera av hans låtar. Så då kände jag att vad roligt, det är klart att jag ska göra det här! Jag gillar dessutom många av hans låtar speciellt de lite mera fartiga. Exempel ’På vingar av stål’ och ’Just nu’.
 
Kan inte tacka nej.
Det är så kul att det går bra nu men det tänker man inte på när man jobbar. Man får förfrågan om projekt som är jätteroliga. Då kan man inte tacka nej. Det är som en ketchupeffekt allt kommer på en gång. Först gjorde vi ’ART’ på Rival i Stockholm (turné i vår). Den har spelat för fulla hus. Sedan har jag gjort julkalendern (Panik i tomteverkstan) och nu ’En del av mitt hjärta’.
 
Både publik och skådespelare.
Det är speciellt att sitta i salongen och se sig själv på bio. Man är liksom både publik och skådespelare. Annars är det väl inte så stor skillnad att spela komedi på film eller på en scen. Eller jo den största skillnaden är nog direkt responsen man får när man står på scen. Gör du film eller tv så får man gissa sig till att här kan det nog vara rätt bra tajmat men det stora ansvarat på film ligger hos klipparna medans på scen är det jag som bär största ansvaret att lyckas. Att se sig själv på film är skitläskigt! Man vänjer sig nog aldrig. Jag brukar tänka ofta att kanske ett-två år efteråt då kan man kanske se det utifrån med lite neutrala ögon men i början så har man så mycket andra grejer som man sitter och tänker på. Det är svårt att slappna av.
 
Spelade in mycket av scenerna i Mölndal.
Jag hade en speciell relation till filmen för mycket av den är inspelad i min hemstad. Jag var lite av guide där också. Det var kul när vi kom till tågstationen jag har så mycket personliga minnen därifrån. Där vi spelade in filmen hade jag stått 20 år tidigare och gjort sketcher för folk på en uppbyggd scen av lite plankor. Där hade jag även sjungit och spelat revy. Sen förflyttar man sig 20 år framåt i tiden och står och spelar in en film där tillsammans med Jonas och Malin. Nu är vi i mina uppväxtkvarter. Det gjorde att det blev kittlande och jag blev lite nipprig. Jag har många vänner där. Morsan och farsan bor kvar där. Men de fick inte komma och titta på inspelningen. De fick hålla sig borta men de kommer att få se den på juldagen. Jag vill inte avslöja något för dem.
 
Jag är väldigt bred i humorn.
Och jag tror att man kan skämta om allt, men det måste göras på rätt sätt. Själv skrattar jag åt mycket olika saker. Jag är väldigt bred. Jag kan gilla väldigt smala mörka absurda saker men jag kan också älska bra dratta-på-ändanskämt. Det beror på tillfället och mitt humör jag är själv. Det är min passion. Jag nästan forskar i humorn när man ser humor på TV, att analysera varför just det är roligt eller varför lyckades det skämtet och inte det? Sen brukar jag sitta och tänka på hur jag hade klippt den TV-serien. När jag tittar på teater tror att jag är hyfsat duktig på att lägga jobbhatten åt sidan. Jag älskar att sitta och analysera men ibland, särskilt när jag ska på teater, då är det kul att vara hyperfokuserad bara där och då. Är det en bra pjäs så blir det bara att man tas med storm. Senast jag såg var ’En värsting till syster’ på Chinateatern. Den är kanon. Vi spelade ’Book of Mormon’ innan.
 
Är sugen på att göra något eget.
Jag har fått förfrågan om att göra en enmans show, men mer än så kan jag tyvärr inte säga, och det är en skräckblandad förtjusning. Jag är en ensemblemänniska, jag tycker att det är så roligt att spela med människor. Samtidigt skulle det vara en utmaning. Jag sitter och processar det nu men det har dykt upp någon slags fråga. Jag har sagt att det kanske jag vill.
Jag gillar också att dansa. Det känns roligt. Jag gillar att sjunga och gillar Ledin-låtarna. Jag hade gärna sjungit en låt men nu blev det inte så denna gången. Jag är glad att jag får visa att jag dansar i en sekund eller två. Jag tycker att det är roligt. Jag är en sång och dansman. ’En del av mitt hjärta’ är en härlig dans och sång musikal med glimten i ögat.
 
Om framtiden…
På juldagen har ’En del av mitt hjärta’ premiär över hela landet. Sedan är det vårturné med ’ART’. Efter det blir det ’Diggeloo’ under hela sommaren. Det är tredje gången jag är med där. Det är ett tag sen jag var med så det känns nästan som en come back. Det är en rolig sommarturné. Till hösten får vi se vad som händer.
 
Om ART
Det är en komisk drama eller vad man ska kalla det. Den är jätterolig att spela just att det finns alla nivåer. Det är flera som har sett den och sagt att de har börjat att fundera på det här med vänskap. Man börjar se det lite på ett annat sätt – Kan man verkligen säga allt till en vän?
Precis, det är sådana frågor som dyker upp. Hur hård och riktig ska man vara, hur mycket ska man värdera sina vänner. Jag har en kompis som är väldigt rättfram och lite speciell, lite hård och rak. Ibland kan det vara underbart och ibland kan det vara så att man inte orkar. Vi var ute och åt middag och då frågade jag honom, vi har varit kompisar så länge så vi gnabbas lite ibland. Kan vi inte lägga ner den här gnabb-grejen. Jag berättade för honom att jag älskar honom som en otroligt fin kamrat och vän. Det landade så himla rätt så att efter, tack var den pjäsen, så gick vårt kompisskap till ytligare en nivå och blev djupare. Det var så cool. Han såg pjäsen och sen översatta vi det lite på varandra. Det var jättefint.
 
Milstolpe…
Det var sommaren 2000 så cyklad jag och några vänner genom Sverige och spelade teater. Vi ville bara göra en Sverigeturné men det hade vi inte råd med. Vi fick sponsring på cyklar. Vi cyklade 330 mil. Det ledde till att jag sen hyrde konserthuset för jag hade en idé om att jag skulle sätta upp en enmansshow där 2001. Det gick. De var viktiga för mig. Det är så lätt att hitta orsaker till att det inte går men de två sakerna visar på att det går med lite go.
 
Som det här med att träna….
Jag har varit väldigt skeptisk mot det där, jag har tyckt att det är lite löjligt och töntigt att träna. Jag har nu gått två gånger och tränat för att jag har fått en axelskada när jag skulle göra ett stunt. Jag skulle hoppa ner från ett tre meters tak, skadade mig lite men nu är det bra. Jag behövde få igång axeln så jag börjde att träna. Nu när axeln är bra har jag fortsatt lite och jag märker att det är rätt kul. Sist så sa han träningsgubben: Vad stark du är, du lyfter riktigt bra. Det är roligt att få beröm för något man inte tror att man är duktig på. Jag tränar lite styrka och kondition men man får inte bli för snygg heller. Som komiker är det bra att inte se för snygg ut.
 

Text Patrik Laijronsdotter och Foto Camilla Käller.

En del av mitt hjärta Handling:
35-åriga Isabella är en driven affärskvinna inom Stockholms finansvärld. När hon åker hem till sin barndoms småstad för att fira sin pappas sextioårsdag känner hon sig som en vinnare, den enda av det gamla skolgänget som det gått riktigt bra för. Isabellas självförtroende kommer av sig när hon inser att Simon, hennes stora tonårsförälskelse, ska gifta sig med Isabellas barndomskompis Molly och att hon inte ens är bjuden på bröllopet. Isabella är van vid att få som hon vill och det stör henne att se Simon lycklig tillsammans med någon annan. En del av Isabellas hjärta kommer alltid att slå för Simon.
 
 
Filmen har premiär på juldagen över hela Sverige.
Filmbolag: Nordisk Film
Kategori: Musikal, romantisk komedi
Regi: Edward af Sillén
Musik: Tomas Ledin
Åldersgräns: Tillåten från 7 år
 
PR: Zap Events & PR
Länk till recension
Länk till Tomas Ledin intervju.